Den koftan gillade Wilma mycket, och visst passade den henne fint! 
Cykla, det hade Wilma visserligen prövat på i sin barndom, men inte därefter. Nu blev det dags att träna upp sig igen, här i ett färgsprakade höstlikt Piteå. Roligt att kunna ta sig fram själv. Lite fortare än att gå är det att cykla. Och med tiden skulle farten öka, särskilt när hon fick en lite större cykel. Men såhär till en början kändes det bra med en mindre modell. 
Hm, ja datorer, det har alltid Wilma gillat! Från första början. Så skönt att inte behöva gå till ett internetcafé, bara att knuffa undan mig från stolen... 
Den första snön. Jodå, visst hade Wilma hört talas om snö. Jag hade också berättat. Så kom den då, och hon blev så förtjust. Men inte hade hon anat att det skulle bli mera än såhär, att man måste skotta, att det skulle bli riktigt kallt, att snön skulle ligga kvar i flera månader, att man till och med kunde tröttna på den. 
... eller att det skulle bli så kallt att vattnet här skulle frysa till is! Alltså riktig is, inte sånt där som bildas i frysfacket på en kyl. Utan tjock is, som ligger kvar i månader... 
Första tiden innebar också bussresor (någon bil hade vi inte ännu)till Boden, Migrationsverket, för diverse byråkratiska papper som förlängning av turistvisumet. Sedan följde flera till sådana resor, för tillfälligt uppehållstillstånd och för permanent uppehållstillstånd. Men det var ju trevligt att se sig omkring. En gång såg Wilma älgar från bussen.
Eller så var det skönt att bara vara hemma och mysa också. 
Och till en början var det kul att laga mat i det fina köket också...
Och så trevligt det var med alla presenter. 
Jul med julgran. 
... och julmat. 
Men tiden gick, och det var dags för Wilma att fara tillbaka till Filippinerna för att där återigen fixa en del formaliteter. Som t ex att intervjuas igen på ambassaden, och att fara till en CFO-intervju där de bland annat ville se Vigselbeviset. Nå, det gick ju bra... och snart var hon tillbaka till Sverige igen. Vilket vi kan visa i ett separat inlägg.
